Generic selectors
Exact matches only
Search in title
Search in content
Search in posts
Search in pages

”Julhjälpen gjorde en enorm skillnad för oss”

”De har varit fantastiska. Jag fick presentcheckar som räckte till både jul­mat och julklappar till barnen. Det var en fantastisk känsla”, säger Marika.

Marika Hård af Segerstad är rakt på sak och helt öppen med både sorger och glädjeämnen. Livet har inte varit lätt. Hon har flera tidiga trauman, diagnoser och destruktiva för­hållanden bakom sig och ibland har hon varit väldigt djupt nere.

Marika föddes i Stockholm och bodde i Sollentuna innan hon och den dåva­rande sambon av olika anledningar blev vräkta. Marika bodde bland annat på ett kontor en tid för att klara vardagen. År 2008 gick flytten till Gotland, där hon efter ett äktenskap och ytterligare ett barn hamnade i en tuff vårdnadstvist. Nu är hon ensamstående och bor med sin 11-åriga dotter i en lägenhet i Vibble utanför Visby. De två vuxna barnen från det första förhållandet är utflugna.

När Marika var ensamstående med sin yngsta dotter en jul tipsade nå­gon henne om Krukmakarens Hus hos Frälsningsarmén i Visby. Hon gick dit och mötte Ann-Christine Karlsten med team. Marika blir rörd till tårar när hon talar om personalen där.

”Vi kunde andas ut en stund”

— De har varit fantastiska, julhjälpen gjorde en enorm skillnad för oss och vi kunde andas ut en stund. Jag som mamma fick presentcheckar som räckte till både jul­mat och julklappar till barnen. Det var en fantastisk känsla, säger hon.

Marika och två av barnen firade även själva julafton på Krukmakarens Hus det året och ytterligare en gång se­nare. Hon minns det som en dubbel känsla att vara där som utsatt men ock­så att det var så fint att vara omsluten i en varm gemenskap där många bar på tunga livsöden.

— Framförallt var det ju toppen för lilltjejen att få fira med gran, dans och tomte, säger hon.

Marika har aldrig försökt dölja att hon haft det tufft i livet.

— Att säga att man är fattig i Sve­rige tas emot på väldigt olika sätt av människor, menar hon. Somliga blir be­svärade och har svårt att förhålla sig till det hon berättat.

— Jag har väldigt svårt för att människor tycker synd om mig, jag vill inte bli ömkad och har alltid haft min stolthet i att klara mig själv – men också en öppenhet när jag inte har kunnat det, fortsätter hon.

Hon tycker att folk generellt har en bild av att bostadslöshet bara handlar om att man är missbrukare eller, enligt sam­hällets rådande normer, inte har skött sig. Men det är en tung skam att hamna i till exempel skulder och skuldsanering.

Blev sjukpensionerad men är nu tillbaka i arbetslivet igen

Från 2007 blev Marika sjukpensione­rad och trodde aldrig att hon skulle kun­na börja arbeta igen. Hon fick även i vux­en ålder en ADHD-diagnos, något som däremot var en befrielse då hon tidigare blivit feldiagnostiserad.

Några år senare började dock resan mot att komma tillbaka ut i arbete. Ma­rika gick en kurs som ledde till praktik­plats och vidare till ett antal olika ideella och betalda engagemang inom områdena psykisk hälsa, socialt utanförskap, sui­cidprevention och våld i nära relationer.

— Men jag ville ut i det riktiga arbets­livet och sökte jobb på ICA. Jag fick det och har gått från tio timmar i veckan till 88 procents tjänst just nu. Det är härligt, säger Marika, som bland annat har blivit ansvarig för butikens brödavdelning.

En upprättelse att inte behöva sjukersättning längre

Hos Marikas barn har det aldrig fun­nits någon skam över den ekonomiskt strama tillvaro familjen ändå haft. De har alltid varit stolta över sin mamma och den kamp hon fört för att få ihop det. Visst har de haft sina duster, men som vuxna kan barnen nu ge Marika en mer hel bild av hur uppväxten hos henne varit.

När hon fick fast arbete behövde hon inte längre söka fonder och en dag hörde hon av sig till Försäkringskassan om att hon inte längre ville uppbära sjukersätt­ning. Först blev hon ifrågasatt då man menade att Marika borde ha kvar ersätt­ningen som en trygghet. Men för henne som levt på fattigdomsgränsen och varit beroende av ekonomiska hjälpinsatser, låg tryggheten inte där.

— Eftersom jag har arbetsförmåga och uppenbarligen kan försörja mig själv så behöver jag inte sjukersättningen. Att känna att jag är tillbaka på banan med arbete och egen försörjning är en upprät­telse, säger Marika.

Hjälp från Frälsningsarmén sex jular i rad

Efter att sex jular i rad ha fått hjälp av Frälsningsarmén skrev hon så ett tackkort till Krukmakarens Hus och berättade att hon inte längre behövde hjälpen därifrån.

— Jag skrev för att det betytt så myck­et för mig. Jag är så otroligt tacksam över julhjälpen från Frälsningsarmén under de här åren! Varje gång jag ansökt om stödet har Ann-Christine dessutom frågat om hon fått be för mig, och bö­nen fångade upp exakt det jag kämpade med och behövde. Hon kunde sätta ord på det som var min kraft, och stötta den. Orden gav mig styrka och tillit, avslutar Marika.

Julhjälp i Visby

Anki Karlsten, verksamhetsansvarig för Frälsningsarmén i Visby

— Våra jululbidrag delas ut till 350 hushåll från penningmedel som är insam­lade på Gotland. Vi köper presentkort genom Visbys företagarförening ”Visby Centrum” och ICA. Julklappar samlas in av företagarföreningen och paketen delas sedan ut till barnfamiljer i samband med julutdelningen. Detta för att julklappar i första hand ska hamna hos familjer med ekonomisk begränsning.

Målgruppen för vår julfest är alla de som vill och behöver vara med om ett al­ternativt julfirande. Orsakerna till det kan vara många: relationsproblem i släkten, missbruk, ekonomi eller ensamhet.

De senaste julaftnarna har omkring 130-140 personer deltagit. Våra runt 20 volontärer gör ett jättejobb för att kunna genomföra en fest med hög kvalitet!

Julaftonsfirande pågår mellan klockan 11 och 16 och programmet innehåller gudstjänst med julsånger för att hylla fö­delsedagsbarnet Jesus, julbord, dans kring granen och lekar, besök av tomten, kaffe och tårta samt storbildsvideo med Kalle Ankas julafton för de som önskar titta.

Text: Carina Tyskbo
Foto: Henrik Radhe/Gotlands Allehanda

Artikeln finns publicerad i tidningen Stridsropet nr 5 – 2018

Swish_Logo_Secondary_RGB

Swisha valfritt belopp till 9004805.

Fler artiklar.

Kaffekö vid Frälsningsarméns sociala center, Hornstull i Stockholm

Vill ge men inte synas

Någon som regelbundet och ganska frikostigt ger pengar till Frälsningsarmén är stockholmsbon ...

”Jag ger gärna till Frälsningsarmén igen”

Birgitta, 70 år, bor i Mockfjärd och då hon fick ett mail ...

”Jag tror på Frälsningsarmén”

Astrid, 75 år, i Skåne är en så kallad ”Vardagsängel”, eller månadsgivare ...
Varukorg
0